Våra kunders egna reseberättelser

 

Vi jobbar ständigt med att utveckla vår kvalitet för att du som resenär skall få en fantastisk reseupplevelse och komma hem med en massa härliga minnen.
 
Här kan du ta del av våra resenärers egna erfarenheter och låta dig inspireras av deras reseberättelser. I listan nedan kan du välja det land som du är intresserad av.

Det var en mycket bra arrangerad resa

Hej Ahmed,
 
Ledsen att svaret har dröjt angående våra synpunkter om Jordanienresan.
 
1. Kan Ni tänka Er att resa med oss igen?
 Ja, det var en mycket bra arrangerad resa. Allt fungerade utmärkt.
 
2. Kan Ni tänka Er att rekommendera oss till vänner och familj?
 Ja
 
3. Vad tycker Ni att vi kan förbättra?
Vi vill dock tacka för en utmärkt guide/chaufför som verkligen bjöd på sig med all sin kunskap och han var en mycket bra chaufför.
 
 Vänliga hälsningar
 Maud och Björn

Vår resa till Aqaba och Istanbul

”Till Jordanien, nej, varför ska ni det”, frågade en del när vi berättade om vår resa som skulle ske i början av januari. ”Där är det väl oroligt”, sa de och såg oroliga ut. Det skulle jag nog själv också ha trott om inte min mans dotter nyligen varit där och upplevt landet. Hon medverkade som scripta vid inspelningen av filmen Hamilton, med Persbrandt i huvudrollen. Hon var lyrisk över landet. De hade varit lokaliserade vid Döda havet och hon tyckte att vi självklart skulle resa dit. Min man skulle delta i kurs i ACT (Acceptance and Commitment Therapy) i staden Aqaba vid Röda havet och ville att jag skulle följa med och uppleva ett annorlunda resmål.
Sagt och gjort, vi började med att vaccinera oss mot hepatit A och B. På vaccina-tionscentralen träffade vi en trevlig och lättpratad sjuksköterska som precis var hemkommen från Aqaba. Hon berättade om sin fantastiska resa och om guiden som hade visat dem sitt land från insidan och gav mig kontaktuppgifter till Ah-med, som han hette. De hade varit vid Döda havet och badat i det oerhört salta vattnet och de hade naturligtvis varit i Ahmeds hemtrakt Petra. I samtalet med henne blev jag verkligen ressugen.
Min syster Ulla följde med på resan. Vi träf-fades på Centralstationen i Malmö och i god tid tog vi tåget över till Kastrup. Vi reste med Turkish Airlines och blev mycket väl omhän-dertagna under flygningen. Söndagen den 5 januari kl 03.00 landade vi i Aqaba och Orientenresor tog emot kursdeltagarna och deras medföljare. De tog oss med buss till vårt hotell Mövenpick, ett lyxigt hotell som ligger precis vid Röda havet. Vi fick en fantastisk utsikt över havet och tillgång till många olika faciliteter. Hotellet hade en egen strand med restaurang där vi kunde äta lunch. Frukosten var internationell och innehöll allt man kunde önska sig. Vi åt vår lunch med kursdeltagarna vissa dagar och fick då trerättersmeny och jag måste poängtera att allt jag åt i Jordanien smakade super-gott. Människorna var glada och vänliga överallt. Visst kände jag mig lite naken när jag gick utan sjal över håret men det var ingen som var otrevlig för att vi var annor-lunda. Tvärtom, ungdomarna kom fram och skojade med oss, tog oss i hand och sa nå-got vi inte förstod. Basarerna var många och överfyllda med underkläder, kryddor och mat. Man visade tydligt att man gärna ville sälja, men ingen var påträngande.
 
På vår lilla strand låg en glasbåt, en vanlig syn överallt, glasbåtar som tar turister ut för att se korallreven. Vi följde med den ut och sen kunde vi se korallerna genom glaset. När vi steg i båten var glaset nästan helt ogenomskinligt men det tog inte lång stund för föraren att putsa upp det, först uppifrån från båten och sen dök han under båten för att putsa rent. Vädret var fantastiskt och det var en fin tur på nästan en timme. Kanske måste man längre ut för att se röda koraller för de vi såg var mest bruna, lite lila, blå och vita. Men vi såg fiskar i olika färger. Vi borde ha kollat priset på tavlan innan vi åkte med, för vi hade missuppfattat det och det var ett onödigt misstag vi gjorde.
 
På onsdagen skulle vi till Petra. Så småningom, det tog kanske totalt ett par timmar, kom vi fram och när vi köpte biljetter gav Ahmed ”order” om att vi skulle få den bästa guiden. Vi har bara den näst bästa, sa de. Den bästa är kungen, menade de. Alla verkade allmänt vara glada för sitt kungahus. Guiden var verkligen engagerad och uppfylld av sitt arbete och berättade inlevelsefullt om både Petra och sin religion på fint sätt. Vi har bara en Gud, sa han bland annat. Han menade att vi bara kallar Guden olika namn. Hans berättelse om Petra och historien bakom var fascinerande samtidigt som han noga visade oss direkt på plats. Det var lätt att föreställa sig hur staden kunde ha sett ut för över tvåtusen år sedan och det är fint att det sparas för eftervärlden.
 
Sandstensbergen måste vara ganska mjuka att forma, tänkte jag redan när jag såg templet med sina pelare och ornament i början av Petra. Jag önskade nästan att jag skulle fått prova på att karva i stenen. Guidningen tog sin tid och efter ett par, tre timmar var vi i en annan ända av staden. Där lämnade guiden oss att gå tillbaka själva efter att han hade ringt till Ahmed och sagt att vi skulle vara framme om ca en och en halv timma. Ahmed hämtade oss och körde oss direkt till en restaurang som låg strax utanför där maten också var jättegod. Efter det körde han oss tillbaka men pekade på vägen ut det hus utanför Petra där han växt upp och där hans föräldrar fortfarande bor och där han tillbringar så gott som varje helg tillsammans med sina föräldrar. Frun och sonen får också följa med dit på helgerna men annars bor familjen i Aqaba.
 
På kvällarna satt vi oftast i baren på hotellet. De hade små goda rätter och vi brukade avsluta med ett glas vitt vin eller en irish coffee. Någon av kursdeltagarna åt ofta mezze. Det var en del goda röror, bland annat hummos, tillsammans med tilltugg.
Kursdeltagarna bestämde sig för att ta en kursdag vid Döda havet. Vi var glada för det, för vi hade önskat få uppleva det, men jag hade tyckt att det var en lång väg att resa för ett kortare stunds bad som jag trodde det skulle bli. Nu höll kursledaren föredrag i bilresan dit, tre och en halv timma, vilket gjorde att tiden gick fort. Guiden som körde oss stannade på ditvägen vid en affär för inhemska varor för turistinköp och toalettbesök. Där köpte jag tre påsar salt från Döda havet och min man köpte en Jordansk kokbok på franska till sin svärson som tycker om att laga mat. Han gjorde det naturligtvis med hopp om att få äta den goda maten på hemmaplan också. Vi stannade också vid en vacker utsikt över Döda havet vid platsen där ”Lots hustru” står som saltstod. Meningen var att vi skulle ta oss till ett hotell vid stranden men vår guide tipsade om en alternativ plats som låg något före. Väl framme vid den lyxiga badanläggningen med stora pooler och fin restaurang med ljuvlig mat, duschar och solstolar gick vi den långa trappan ner mot ”stranden”. Just detta ställe hade missat något viktigt, en hel och större brygga. Den viktigaste anledningen till att turister kommer dit är ju för att bada i det salta havet. Här fanns bara en ynklig liten söndrig brygga. Men glada i hågen badade vi allihop, till och med jag som är badkruka. Vattnet var säkert 25 grader varmt och ljuvligt. Det svåra var att ta sig ut utan brygga på stenar med vasst salt. Jag var rädd att ramla på dem så jag valde att sitta ner och lyfta mig ut med hjälp av händerna. Inga problem när kroppen flyter så lätt på vattnet. Det var en konstig upplevelse att flyta som en kork. Det gick inte att simma bröstsim, då skulle man tagit överbalansen och fått det salta vattnet i ögonen. Man kunde liksom sitta på vattnet, eller gå stående i vattnet. Jag glömde mig och tänkte simma bröstsim tillbaka men fick snabbt vända mig och sitta i vattnet och göra någon sorts rygg-sim tillbaka och gå upp på den söndriga bryggan med hjälp av händerna. Jag fick ett pyttelitet stänk i ena ögat och det sved väldigt. Jag skar mig på tån av saltet så det blödde men konstigt nog kände jag inte av det och inte sved det heller. När jag hade kommit upp på land tog jag dricksvatten och hällde i ögat och då blev det bra direkt. Efter badet smorde vi in oss i svart lera som enligt uppgift skulle vara full av för huden nyttiga mineraler. Det satt en vakt vid bryggan och det kändes tryggt när en av kursdeltagarna själv gick ner ytterligare en gång och dessutom smorde in sig med den svarta leran två gånger. Vi var hur som helst väldigt nöjda med vår tur till Döda havet och var där i flera timmar. Det blev en heldagsutflykt som avslutades med föredrag i bilen tillbaka. När jag nu tänker tillbaka borde vi ändå kört ända fram till vårt huvudsakliga mål, för på ett hotell har de säkert en ordentlig brygga som gör badet ännu mera njutbart.
 
Hotellet Mövenpick i Aqaba hade flera pooler. Det fanns några riktigt varma. Bra för mig som inte gillar att bada kallt. Bland annat fanns det en varm pool uppe på taket, på en bro som går över vägen. Där satt jag, min syster och en kursdeltagare i två timmar för att invänta solnedgången och få se stjärnorna inspirerade av tanken på stjärnhimlen som vi hoppades få se på lördagen då vi skulle till öknen Wadi Rum. Inte såg vi några stjärnor, men vi hade en mycket trevlig pratstund.
 
Ahmed skulle ta oss till öknen men hade blivit väldigt förkyld och presenterade istället sin kusin Ebrahim för oss. Han visade sig vara en humoristisk och vänlig man. Han körde oss till en liten by i närheten av öknen där vi fick flytta oss till en jeep med ny förare, en beduin vid namn Alaa. Han uttalade namnet Ja ja. Alaa hade en rödmönstrad turban och var en ung snygg man som också visade sig vara trevlig. När vi hade kört en bit i öknen kom vi till en plats där det var ett stort berg av sand. Ebrahim lockade oss att gå upp längs sidan och sen tyckte han att vi skulle gå ner där det var som brantast. Aldrig i livet, tyckte vi. Han lät oss hålla honom i varsin arm och så ledde han oss dit. Och tänk, det var bara att köra in hälen i sanden och sen kunde man gå ner som på en trappa. Det var en rolig upplevelse.
 
Så småningom kom vi till en plats där två beduiner kom gående med tre kameler. Jag hade varit oerhört tveksam till att rida kamel. Jag förstod inte hur man skulle kunna rida på en puckel. Men när vi var i Petra och såg kamelerna där, såg jag också att de hade sadel och det fanns handtag som man kunde hålla sig i. Ahmed hade skojat och sagt att om jag inte skulle rida så skulle jag få göra salladen till lunchen. Då var valet lätt, det måste vara en större upplevelse att rida kamel, tänkte jag. Men jag var rädd. Man är ju bara modig om man är rädd. Så jag var modig. Jag höll mig stadigt i handtaget och väntade på gungningen när kamelen först reser ena benparet och sedan det andra. Det var inte särskilt jobbigt men jag hade varit så rädd så jag fick ont i huvudet och det tog en bit in i öken innan huvudvärken släppte, jag kunde släppa loss och låta kroppen röra sig i takt med kamelen och titta på den otroliga utsikten över sandstensbergens olika former. Precis som när man tittar på moln och kan se olika figurer kunde man se olika figurer i bergen som var formade efter tusentals år av hårt väder. Den ena beduinen sjöng under tiden han ledde min kamel och det blev en fin upplevelse i ungefär en halvtimma. Sen började jag längtansfullt titta efter jeepen och elden från grillen. Vi skulle få grillat och sallad till lunch som Alaa och Ebrahim skulle laga. När det var tio minuters ritt kvar av den timma färden skulle ta, började jag frysa om händer och fötter. Jag var glad när vi kom fram men när kamelen hade fällt ner sina ben och jag skulle ta mig ur var jag så stel att jag inte kunde. Ulla kom fram och drog mig ur sadeln och jag tog några stapplande steg mot den härliga synen av en utlagd filt, en glödande grill och härlig mat vid kanten av ett sandstensberg med tusenåriga inskriptioner från en tid som är svår att föreställa sig. Maten smakade fantastiskt som vanligt. Vi såg beduinerna gå iväg med kamelerna och hörde sången i fjärran.
Vi avslutade lunchen med att dricka beduin te och packade sedan in oss i jeepen. Sen körde vi på upptäcktsfärd i öknen. Vi såg gamla inskriptioner i bergen, Laurence of Arabias grotta och bron av sandsten där guiden och min man klättrade upp. Jag vågade inte ens titta, det fanns sprickor där man kunde ramla ner, det var högt men till slut var de uppe och Ebrahim ylade som en varg av lycka. Vid ett mindre berg lockade han upp Ulla och mig och när vi skulle gå ner där vi tyckte det var brant och därför inte vågade, lockade han oss med sig och sa att vi bara skulle gå sakta, sakta. Och tänk, det gick lättare än vad jag någonsin kunde trott. Han var verkligen en bra coach, en bra guide. Det var molnigt så vi drack inte te under stjärnorna, den upplevelsen har vi kvar att göra en annan gång.
 
På kvällen somnade vi tidigt, väldigt nöjda med vår dag. Mitt i natten skulle vi vidare hemåt men stanna ett par nätter i Istanbul i Turkiet. Det var spännande. Vi bodde på ett fint litet hemtrevligt hotell, Amira, som hade god frukost och eftermiddagste med mycket goda kakor. De tyckte att vi skulle ha guide för att gå på Grand Basar, besöka Blå moskén och Hagia Sofia som från början var en kyrka, senare en moské och nu museum. I receptionen ville de också anordna en guide för en tur med en båt för att från Bosporen titta på staden från havet. Men vi hade svårt att förstå varför vi skulle behöva en guide och vi ångrade oss inte. Vi tog själva en båttur på Bosporen och fick se fantastiska palats från havet. Den blå moskén var fantastiskt vacker, både inom och utomhus. Min syster och jag hade sjalar med oss för kvinnor måste täcka håret men det fanns sjalar att låna där. Moskén var stor och täckt med en mjuk heltäckningsmatta och alla hade fått en plastpåse för sina skor. Det kändes dock inte särskilt bra när jag såg det lilla båset där kvinnorna fick lov att komma in och be.
Vi gick bland annat på Grand Basar, en oerhört stor inomhusmarknad. Så roligt det var att titta på alla annorlunda saker. Vi hade ingen önskan att köpa något men det blev en färgglad lampa. Vi gick över Galatabron som går mellan gamla och nya staden. Sedan ledde en brant backe upp till affärsgatan Istiklal caddesi, en bred gata med modern shopping och så mycket människor har jag inte sett på en gata förr. Under bron finns många restauranger och vi hade tänkt äta där. Men personalen på restaurangerna hade, till skillnad mot i Aqaba, en desperat försäljningsteknik som gjorde att man fick ta sig ur deras garn nästan burdust. När klockan var tio i tolv satte alla böneutroparna igång och skrek högt olika saker i högtalare från olika håll. Jag blev full i skratt och tänkte att det är roligt och spännande att få se och uppleva andra kulturer men just då var jag särskilt glad att jag bor i Sverige. Borta bra, men hemma är ändå allra bäst.
G I

Vi är mycket nöjda med vår resa till Sudan

Hej Ahmed

Överlag var vi mycket nöjda med resan.

Det var en upplevelse att komma till Sudan där turister fortfarande är något exotiskt. Människorna var mycket trevliga och positiva (trots alla problem) och vi kända oss verkligen välkomna överallt.

Ökenturen var en intressant resa, nästan varje plats var vi de enda turisterna och allt var mycket genuint. Programmet innebar fulla dagar (med ringa tid för egen avkoppling) men det tyckte vi var bra när vi nu kommit sa långt för att se något nytt. Även sevärdheter och de olika inkvarteringarna var bra och omväxlande. Guiden vi hade på rundresan Silvio Fresco var mycket bra och kunnig med kontakter både här och där. Maten var genomgående av hög kvalite, speciellet om man betänker omständigheterna.

Vårt hotell Corinthia var mycket bra men vi erfor att ett par medresenärer som valt Holiday Villa att det var i undermåligt skick och att de bokade om till Corinthia under vistelsen i Khartoum.

Det var ingen som mötte upp på flygplatsen när vi anlände (men en relativt snabb reaktion när vi ringde journumret mitt i natten).

I vår ökengrupp var vi 13 personer inklusive guide, av dessa kom 8 från Italien så det kunde bli lite mycket italienska emallanåt.

Guiden vi hade i Khartoum var kanske inte den mest inspirerande. Lunchstället på cityturen tyckte nog vi och flera andra kunde vara på ett mer Sudangenuint ställe.

Sammanfattningsvis var vi alltså mycket nöjda och skulle nog kunna tänka oss att göra en liknande resa vid ett annat tillfälle.

Vi tackar för researrangemanget. Är det något annat specifikt som du skulle vilja ha feedback på hör i så fall av dig.

Bästa hälsningar

Lennart, Britta och Caroline

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40