Kultur i Egypten

I tre årtusenden blomstrade det faraoniska Egypten under perioder som benämns Gamla riket, Mellersta riket och Nya riket. Kultur och vetenskap frodades. Landets inflytande på andra civilisationer var stort.

Otaliga minnesmärken vittnar om en högtstående kultur. En särställning intar pyramiderna, mounmentala och gåtfulla gravbyggnader, samt sfinxen vid Giza utanför Kairo. De äldsta pyramiderna ligger i Sakkarah (nära forntida Memphis) söder om Kairo. Något yngre är de stora pyramiderna vid Giza. Viktiga arkitektoniska minnesmärken byggdes också under hellenistisk, romersk och bysantisk tid.

Den islamisk-arabiska erövringen av området 642 satte snabbt sin prägel på samhällslivet. Al-Azharmosken grundades 971 och där uppstod några år senare den muslimska världens främsta lärosäte (se utbildning).

Genom Napoleons fälttåg i Egypten i slutet av 1700-talet kom landet under fransk påverkan. Även om den franska närvaron blev kort bestod inflytandet från väst genom nygrundade skolor, vetenskapliga institutioner och förbättrade kommunikationer.

Den egyptiska litteraturen har utvecklats under tusentals år. De äldsta fynden omfattar inskriptioner i på lerkärl och skrifter på papyrus vilka skildrar dagligt liv och religiösa ritualer.

Efter den arabiska erövringen lades grunden för en arabisk litteratur. Det arabiska språket fick en viktig kulturbärande roll. Koranen är nedskriven på arabiska och recitation av den och av poesi och berättelser är än idag en högt utvecklad konst och ett populärt nöje.

Efter en period av litterär stagnation under 1200-1700-talet följde ett uppsving under 1800-talet.

Sedan mellankrigstiden (1918-1939) har egyptisk litteratur gått från västerländskt inspirerad romankonst till att få en starkare arabisk eller egyptisk förankring. Detta märks särskilt hos Idris och Mahfuz. I sina böcker om de fattiga i Nilens byar och Kairos myllrande gränder förde de också vidare en folklig berättartradition, som gjort dem populära i hela arabvärlden.

Revolutionen 1952 (se Modern historia) innebar en strävan efter stärkt egyptisk kulturell identitet. Men regimkritik tolererades inte och många intellektuella fängslades. Censuren upphörde formellt 1974 men har i praktiken upprätthållits av säkerhetstjänsten och av skriftlärda vid al-Azhar, som tvingat fram efterhandscensur av litteratur och film.

Islamistiska grupper har hotat islamkritiska kulturarbetare med döden. Författaren Farag Foda mördades 1992 av en radikal islamistisk grupp och 1994 utsattes nobelpristagaren Naguib Mahfuz för ett mordförsök. Mahfuz bok “Barnen i Gebelawi” stoppades genom protester från al-Azhar men gick som följetong i dagspressen. Många författare och andra kulturarbetare idkar självcensur eller publicerar sig utomlands. Symbolism har varit ett annat sätt att undvika censuren, en genre som till exempel författaren Yusuf Idris utvecklade. Till de framträdande kvinnliga författarna hör Nawal El Saadawi och Adhaf Souif.

Bildkonsten har varit viktig alltsedan faraonernas gravar smyckades med målningar. I modern tid har egyptisk konst påverkats starkt av västvärlden. Först i mitten av 1990-talet bröt egyptiska konstnärer med dessa influenser. Kända egyptiska konstnärer är Abdul Wahab, Morsi, Abdel-Siwi, Gazbia Serri, Inji Eflatoun och Wahib Nasser.

Även musik är en viktig del av egyptiernas liv.Med sång kallas de till bön och Koranen reciteras sjungande. I den arabiska musiken är improvisation viktigt. Umm Kulthum var arabvärldens i särklass mest populära sångerska.

Egypten har arabvärldens största filmindustri, och en av dess mest berömda stjärnor var magdansösen Tahiyya Karioka. En pionjär bakom filmindustrins framgångar var producenten och skådespelaren Mary Queeny.

År 2002 öppnades det nya biblioteket i Alexandria på den plats där det gamla biblioteket låg innan det brann ned på 300-talet. Det gamla biblioteket byggdes för cirka 2 500 år sedan och hade låntagare som greken Arkimedes. I branden försvann oskattbara kulturella verk.